Ångest
Måste ta upp det här med bloggandet igen...har ett behov av att skriva av mig.
Vad gör man när ångesten kryper på en för femtioelfte gången...? Jag trodde jag hade övervunnit den men nej, här är den igen!
Det brister snart, närsomhelst nu. Jag hänger på en skör tråd som snart går sönder. Försöker febrilt hålla mig över ytan, så att inte omgivningen ska märka något. Gör allt för att vara glad utåt, försöker vara som vanligt.
Min dotter fick mig att skratta idag, vi skrattade glatt tillsammans till en rolig låt och det var så befriande!! Jag gör allt för att hon inte ska märka hur ledsen jag är inuti, tvingar mig själv att göra saker som jag egentligen inte orkar. Hon är mitt solsken, utan henne vore jag ingenting.
Jag kanske inte borde klaga så här. Skäms lite. Det finns ju de som har det sju resor värre. Jag tackar Gud för att jag är frisk fysiskt. (peppar peppar) Men jag mår så dåligt psykiskt just nu. Vet vad det orsaken är men kan inte göra något för att fixa det så att det blir bra igen.
Jag måste bara finna mig i det som sker i mitt liv nu. Omställningen som är på väg. Acceptera den och försöka göra det bästa av det.
Orkar inte träffa någon.
Min läkare sa åt mig att jag får absolut inte isolera mig. Men jag orkar inte annat just nu. Har varit på väg till en kompis i flera dagar men jag kommer inte längre än till tanken. Fixar det inte. Orkar inte ens lyfta telefonen.
Känner rädsla inuti mig. Är rädd men vet inte för vad. Konstig känsla. Panik för att jag inte kan kontrollera känslorna. Känns som en sten sitter över bröstet. Stor och tung som får en att andas tyngre. Som får en att göra saker i slowmotion. Det värker i bröstet.
Gråten sitter hela tiden och hotar bakom ögonlocken. Vill bara gråta men...nej. Släpper inte fram den. Då brister allt. Då har ångesten vunnit över mig.
Jag vet att det bara är jag som kan förändra. Bara jag som kan få ångesten att släppa. Jag vill hitta tillbaka till mig själv och jag ska göra det också. Behöver bara lite hjälp denna gång också. Jag har fått tabletter utskrivna förut som jag inte tordats ta. Men imorgon börjar jag. För Elsas skull. För min skull.
Min läkare skulle remittera mig till KBT igen. Jag fixar det här.
Så småningom.
Supersöndag !!
Jahaja! Sitter med kaffekoppen och en kanin under bordet och Elsa i soffan tittandes på Kalle Anka på tvn och sambon på jobbet.
Är LEDIG idag!
Så skönt!
Var meningen att Elsa skulle till dagis imorse men hon visade sin värsta sida och ballade ur helt, varvid jag också ballade ur tyvärr. (Varför är det så svårt att vara den där normala mamman som inte blir skitarg och galen??) Men hon är så fruktansvärt ENVIS!! (Elsa alltså)
Det slutade med att vi blev hemma från dagis. Tog henne i mitt knä och frågade vad som egentligen var felet och då hulkade hon fram att hon ville vara hemma idag.
Så då hämtade vi in kaninen istället och är hemma och myser.
så söt!
Vilket faktiskt passar mig utmärkt eftersom jag har problem med en så liten sak som att resa mig från stolen jag sitter på. Har problem att röra mig överhuvudtaget idag.
Tänkte ringa till Hasse på jobbet och be honom komma hem och lyfta mig ur sängen i morse, för det gjorde ont i ALLA muskler i kroppen när jag rörde tårna bara.
Detta är förklaringen:
Var på supersöndag igår.
Nummer 1: Gå inte på supersöndag om du senast var på en träning nittonhundrafrysitfast.
Nummer 2: Gå inte på supersöndag om det senast du var supertränad var för 15 år sen.
Nummer 3: Gå inte på supersöndag!
Men ändå....jag hade faktiskt skitkul. Då. Inte idag med träningsvärk ÖVERALLT. (Och det blir bara värre och värre...)
(Supersöndag är alltså en dag som du får prova på olika träningsformer gratis)
Jag provade i alla fall bla nåt som hette Bodycombat. Skitkul faktiskt. Rena terapin. Men jättejobbigt!
I alla fall så känns det skönt att ha gjort nåt! Nu behöver jag inte träna på hela veckan! =)
Min svenska idoler...
Han var på Norrbärke Wärdshus och sjöng sin "gamla släktings visor", (som han själv uttryckte det).
Jag har alltid gillat Jack vreeswijk, även hans egen musik. Inte så att jag går å köper en skiva med honom, nej, vissa artister ska bara upplevas live, helst ensam med en gitarr.
Jack Vreeswijk är en av dessa artister.
Och han var så bra.
Är så himla glad att min alldeles egen sambo Hasse lyckades få hit honom till Smedjebacken, till Metallfesten!
Jag kan nu stolt och glatt prestera med att jag sett och hört live de svenska artister som jag verkligen velat se; (svimma inte nu ;), men de är;
TOMAS DI LEVA (I en grop på Dalarocken i Hedemora för..få se..är det hundra år sen Dalarocken la ner?? Är jag sååå gammal???) (Och har dessutom upplevt honom i Cassels när Elsa var ett embryo i magen.
Medtvingad: Hasse.) Men i alla fall...jag skulle vilja se honom igen och igen och igen...) Tyvärr är det ingen som vill följa med mig...
LARS DEMIAN (Hallå! Nån som kommer ihåg honom?) (Också han en solig dag på Dalarocken, undertecknad lagom lullig och med en öl i handen) (Ja ni skulle också tycka att han va bra i mitt tillstånd=)
STEFAN SUNDSTRÖM (Ok. jag hade ingen aning om vem han var då den där dan på (jaja det var också på Dalarocken!) men han överaskade mig totalt och jag bara älskar den där sjaskigt klädda och icke skönsjungande bredkäftade typen!)
RICKARD WOLF (Jag har hans autograf! Jag har hans autograf! Nån som är avundsjuk? Jodå, jag tryckte undan dom andra som stod runomkring honom och frågade artigt om jag kunde få hans autograf. Och han skrev lydigt ner sitt namn på den papperslapp jag räckte honom. Detta var i Ludvika Folkets Hus på nån sommarfrukost de hade där. Jag var hänförd...har alltid älskat honom... (Lite absurt ser det dock ut med hans unga-unga pojkvän..jag håller med...)
Och nu, JACK VREESWIJK. ( Vem kan inte gilla hans pappas gamla dängor?? Live dessutom? Och mellansnack, historier om pappa Cornelis.) Helt underbart!
Jag är sååååå glad!
Nån som har samma idoler som jag?? =)
Otacksam groda....
Häromdan när det regnade så, så vet ju nästan alla hur alla grodor och paddor beter sig....
dom ska upp på vägen! Vadan denna självmordsönskan???
Och djurvän som jag är så måste jag stanna efter vägen med min bil och rädda alla dessa stackars omedvetna grodor och paddor som inte vet vad som händer när man är liten och sitter på en väg och njuter av värmen från asfalten och det kommer en bil i trehundra knyck.....
Sagt och gjort! På väg hem från jobbet på kvällskvisten i mörkret så faller strålkastarna på några hoppande och kravlande STORA grodpaddor.
Så jag stannar bilen, funderar i två sekunder på att jag inte har nåt annat än händerna att ta dem i, men skyndar mig sen när jag ser strålkastarna från en annan bil närma sig. Fort fort nu!
Har ni tagit i en grodpadda nångång? Det känns INTE mysigt. Konstig känsla, lite blääääääää. Men är man djurvän så är man!
Grodan ska räddas!
Det är bara det att grodan vill inte bli räddad. Den vill fortsätta att njuta av värmen från asfalten och inte bli störd av mig.
Den jäkla otacksamma grodpaddan hoppar ur mina händer hela tiden och får nog hjärnskakning på köpet, för smidig är den INTE. Den ramlar upp-och ner och på huvudet och allt möjligt.
Så där springer jag fram och tillbaka på vägen och jagar en STOR groda som är mer skraj för mig än för det två bilar som har stannat, en framför mig och en bakom min bil på motsatt sida. Men detta har jag inte märkt än eftersom jag är så upptagen av min räddningsaktion.
Plötsligt badar jag i ljus när bilen framför mig sätter på strålkastarna. Föraren undrar väl va f-n som händer.
Gud vad pinsamt!
Snabbt får jag tag i den jäkla paddan, springer till vägkanten och kastar in den sackars paddgrodan i gräset och hoppas att den inte hoppar tillbaka på vägen och blir överkörd när jag nu har gjort bort mig så förbannat för förarna som jag hoppas av hela mitt hjärta att jag inte känner....
Hoppar snabbt in i min bil och kör med en rivstart därifrån.
Paddornas skyddsängel kan jag nog numera kalla mig och hos grodorna är jag säkert en hjälte...även om bilarna som stannade säkert fick sig ett gott skratt och undrade över vad det var för idiot som sprang omkring med en stor padda i händerna mitt på vägen...
I mora
Michael Jackson död...
Michael Jackson är död och jag kan inte fatta det....
Blir så oerhört ledsen när jag tänker på det, medans det sakta sjunker in att det är sant.
Jag vill inte att det ska vara så.
Gråter.
Gick på stan i fredags när jag gick förbi ett löp vid en tobaksaffär. "MICHAEL JACKSON..." nånting stod det och jag suckade och tänkte först gå förbi, orkade inte läsa nåt mer påhittat skitsnack om sönderfallna näsor eller andra smaskiga detaljer i den stackars mannens liv.
Lämna honom ifred, tänkte jag argt men nånting fick mig att stanna och vända tillbaka och när jag läste fortsättningen "...DÖD INATT" blev jag alldeles kall inombords. Nej Nej NEJ!
Michael Jackson var för mig den störste och skickligaste dansaren som någonsin satt sin fot på en scen.
Jag har alltid gillat hans musik, och älskat hans videos där jag spänt suttit och väntat på den obligatoriska dansscenen.
Ingen kan leverera sina texter som Michael. Ingen lämnas oberörd. Hans gåva att förmedla sina känslor genom sin sång går rakt in i hjärtat.
Han skrev sånger om den förstörda planeten jorden, om barnen som svälter i u-länderna och miljöhoten.
Politiska budskap.
Han skänkte pengar i massor till välgörenhet.
Men skrev tidningarna någonsin om detta???
Nej. Istället blev det stora löp om " Wacko Jacko". Om syrgastält, om Neverland, om hans plötsligt vita kropp, om hans näsa. (Hur många gånger har vi inte läst om hans skönhetsoperationer och sönderfallna näsa!!)
Artister hånade honom och gjorde narr av honom.
Jag har blivit lika arg varje gång.
Lämna honom ifred! Låt honom vara den han är. Låt honom göra sina operationer. Låt honom vara den han vill vara.
Vad hade vi för rätt att kasta skit på honom?
Nu är han död och plötsligt hyllas han av ALLA. Alla medger plötsligt vad duktig han faktiskt var. Hur stor han var och vilken underbar artist han var.
Varför kom aldrig detta fram när han levde? Nu under hans sista år när han verkligen hade behövt stödet från folket, fortsatte bara alla elakta rykten cirkulera i tidningar.
Michael sa i en intervju att " Ingenting gör mig ledsen, det är som om jag har en rustning eller nåt..."
Jag tror inte på det. Man måste bli ledsen över att vara så missförstådd.
Jag har alltid försvarat Michael Jackson. Sagt att han fick ju aldrig vara barn, därför gjorde han Neverland och var alltid lite barn i en vuxen kropp.
Hans pappa slog honom och kallade honom ful och allt möjligt. Han blev popstjärna vid 5 års ålder. Vad tror ni det gör med en människa?
Jag hedrar Michael Jackson.
Han var en missförstådd man som alltid ville vara lite barn. Som ville gå sin egen väg och leva sitt eget liv. Som inte var som oss andra och blev hånad för det.
Jag har alltid beundrat människor som går sin egen väg. Som vågar avvika från mängden. Och står för det.
Jag hoppas att han inte bara var olycklig. Att han fick känna sig älskad och lycklig i detta liv.
Att han kanske tittar på oss från sin himmel och ser hur älskad han faktiskt var.
Vila i frid.
Skogsmulle
Regn å rusk, kallt å blött å kallt kallt kallt.
Jag har lekt skogsmulle i ett partytält jag. Absolut det jag helst av allt i hela världen ville göra en dag som igår när det var regn regn regn och kallt kallt kallt. Lägg till ett ton argsinta blotörstande myggor och knott på det så har ni min kväll!
Eller nej förresten! Jag var NYKTER också, så att jag skulle kunna ta mig hem till min varma sköna myggfria säng på natten...(drack bara ett glas rödvin tidigt på kvällen och på BB sa dom faktiskt att ett glas vin går ur kroppen på ca tre timmar!) Sådeså! =)
Och ja, jag var domare till den traditionella brännbollen som ska spelas oavsett väderlek i kossornas hage och där fick man ju höra vilken usel domare man var och ett och annat finger bjöds också mot den försvarslösa stackars domaren...(om man sen missar att skriva upp en och annan lyra så kan man ju inte rå för det, eller hur? Man är väl inte mer än mänsklig???) ; )
Men i alla fall så var där faktiskt trevliga människor som vägde upp det hela. Jag älskar er allihopa, det vet ni!! Men varför vill alla dessa människor vara ute i naturen en sån här kall dag? Är det bara så att man SKA vara utomhus när det är Midsommar?
Det är så här att min kära sambo Hasse har som tradition med hela släkten att vi ska vara i Hasses farmors stuga i Stimmerbo på Midsommaraftonen. För så har det varit sen alltid. Sen dinosarierna dog ut.
Och skulle man bryta den traditionen eller bara råka påpeka att "kanske vi kan vara hemma idag när det regnar så..."
så får man en blick som kunnat döda tillbaka, en blick som säger "är du inte riktigt klok!!!"
Hasse älskar den här traditionen och eftersom jag älskar honom så får man hänga med. Annars får man umgås med sig själv bara å hur kul är det en dag som denna?
Nä så man kastar sig in i bilen, skumpar fram genom skogen på en liten skogsväg (ser ut som en större stig, inte gjord för en sänkt audi kan jag påpeka) kliver ur och hälsar på kossorna som går i hagen bredvid bilen, sätter sig på arslet när man lyckas snubbla på en sten som är ungfär en halv meter hög och en meter lång (hur f-n kunde jag missa den??)
slinker in på dasset som innehåller fler spindlar än hela Sverige tillsammans (uäääh) och får låna en helly-hansen av Hasses syster eftersom jag håller på att frysa ihjäl fastän jag redan har en tjocktröja och en jacka på mig.
Men annars, helt ok kväll!
=)
Deppad och söt gutt
Ojojojojojojoj vad länge sen det var jag skrev i bloggen!
Jag har helt enkelt inte orkat, har varit så deppad på sistone att jag inte ens orkat höra av mig till mina kompisar. Men nu har jag tagit mig i kragen och i förra veckan ringde jag faktiskt upp två av dom och fixade till en kvällsmats-date! Vi höll till uppe hos min kompis Maria (hon fick ingen barnvakt, därför kunde vi inte gå ut på stan som vi tänkt). Men det var mysigt, vi grillade kyckling och åt GI - kladdkaka med grädde. (Man får tydligen äta hur mycket grädde man vill enligt GI, var Maria snabb attt upplysa om =) Hihi.
Annars har det ju varit Eurovision Song Contest! Ni kommer väl ihåg hur mycket jag älskar detta jippo, eller hur? Och i år var Hasse med och tittade också! (jag mutade med att jag skulle laga både mat och efterrätt om han tittade med mig).
(Han började inte klaga förren röstningen satte igång, "j-a grannröstning" och "oj, bara 32 länder kvar att rösta", typ lät det då.)
Jag fastnade i alla fall för Islands bidrag som jag tyckte var otroligt fin. (Och Hasse tyckte att hon var sååååå söt)
Norges bidrag hade jag inte hört före tävlingen men jag blev glatt överraskad (och önskade att jag var 15 år yngre och kunde åka över till Norge bums och stöta på den underbart söta lilla gutten som sjöng ; )
I alla fall så älskar jag fiol (och Alexander =)
Har inte mycket till övers för norskar och nu blir dom ju ännu stöddigare mot oss stackars svenskar....men det var faktiskt helt rätt låt som vann. Den var bäst!
Så söt....Utkast: Hej Hopp! ...
Hej Hopp!
Jag och Elsa har varit på Äventyrsbadet i stan å haft jättekul!
Vi var där med Elsas kompisar Felix, Ebba, Oliver och Isac med mammor och vi var nästan helt själva, bara två andra vuxna som var där för att bada i bubbelpolen. ( Dom försvann senare när vi också hade tryckt ned oss i bubbelpolen med alla våra barn...hihi) Men i alla fall så skulle Oliver som är lite äldre åka värsta vattenruschkanan och när Elsa fick se Oliver och hans mamma Sussie gå upp för alla trappor dit så hängde hon på, och då gjorde ju jag också det.
Väl uppe så fick man bara åka med gummiring, (den här ruschkanan går utanpå badhuset i en lång lång lång tunnel)
och efter att Oliver och hans mamma svishat iväg på en sån så var det då Elsas och min tur. Jag kände nånstans i maggropen att det här var nåt som JAG INTE skulle tycka om och när vi satt oss i ringen (Elsa i mitt knä) och jag med all kraft höll tillbaka ringen med fötterna i det forsande vattnet så började varningslampan blinka framför mina ögon.
-" Ska vi verkligen åka det här, Elsa?" frågade jag smått bedjande men Elsa bara svarade glatt att det skulle vi.
Jaha, jag kunde ju inte gå upp igen och avbryta det jag påbörjat för då har jag ju singnalerat till Elsa att detta var nåt farligt (och hon ska INTE bli rädd för vatten som jag!) så det var bara att ta ett djupt andetag....och släppa taget!
HJÄLP! HJÄLP! HJÄLP!
Rädda mig! var det enda jag kunde tänka medans gummiringen for än hit och än dit, snurrade några varv och sedan fortsatte sin vansinnesfärd - baklänges!
MAMMA! hörde jag Elsas rädda röst i tunneln medans jag kämpade som en gris med händerna för att försöka vända ringen så vi åkte framåt igen, tänkte desperat att detta går ju åt helsike när vi kommer ner och det blir tvärstopp, då åker vi baklänges under vattnet både hon å jag....
Men jag lyckades vända ringen och plötsligt tog det tvärstopp och vi var nere! Vi levde!
Antagligen hade vi skräck i ögonen både jag och Elsa för Sussie och Oliver som stod och väntade bara stirrade på oss. Sussie frågade om det gått bra och jag vet inte vad jag svarade, ville bara upp ur den eländiga ringen.
När vi sen klev ur bassängen så var det på skakiga ben kan jag säga....
Elsa ville inte åka mer och jag undrar vad som hade varit bäst för hennes del om man inte ska bli rädd för vatten...
Detta är den lilla snälla kanan för SMÅ barn.pms
Ville bara säga att jag har en riktig skit dag med pms och allt vad det innebär:
* Att man får en stor röd finne mitt på näsan.
* Så svullen mage att jeansen plötsligt är för små i midjan.
* Sur sur sur och sur.
Och mitt i allt detta när jag satte mig till bords och skulle äta mina hemgjorda köttbullar som min kära sambo påpekade att "de är inte så runda precis" (han väljer sina dagar minsann!) så tittar min lilla Elsa på mig och ser så där mild ut, stryker mig på kinden och säger;
"Vad fin du är idag, mamma!"
Och vips! var alla negativ energi inom mig borta!
I love her!
Min prinsessa!Rysk opedagogisk läkare
Hej Hej!
Ska börja med att berätta att vår granne var skitimpad av Hasses boxare här på gården. Ett riktigt konstverk!
Och det var det faktiskt, han är konstnärlig, min Hasse!
Sen har lillstumpan varit sjuk hela helgen. Feber, snorig och öroninflammation.
Var till en läkare, ryska, som då absolut inte hade någon erfarenhet av små barn!
Hon bara ställde sig där på golvet med örontittaren i högsta hugg och sa åt Elsa på bruten svenska att "No ska vi titta öronen, kom hit opp på brritsen".
Varvid Elsa började skrika som bara den och slängde sig på golvet i protest.
Hon blev ju jätterädd!
Totalt opedagogisk läkare!
Sen sa hon åt oss att " pappa kan hålla, pappa kan hålla", så pappa fick sitta och hålla fast henne och jag höll undan hennes händer som hon höll allt hon orkade för öronen.
Sen sa hon att det var höger öra och satte sig vid datorn och skrev ut medicin, "Nä sluta skrika nu" sa hon flera gånger till Elsa, men Elsa satt ju och grät i mitt knä, helt förstörd, medans hennes mamma blev mer och mer irriterad.
Ja nu är det i alla fall över men kunde hon inte ha tagit det lite lugnt? Tittat i mammas öra först kanske och i Elsas vovves öra så att Elsa har varit lite mer samarbetsvillig kanske? Eller så hade det kanske inte spelat nån roll för när Elsa har bestämt sig för nåt så är det bara så. Men läkaren kunde väl ha försökt ??? Sånt där tror jag lämnar spår till nästa gång man ska till en läkare med henne...
Benbrott och LappLars
Ja så är det! Jag lyckades övertyga en stackars lapplisa (som var en "lapplars" egentligen, av manligt kön alltså) att riva boten!
Jag hade skjutsat min systerdotter Josefin till lasarettet i stan, hon skulle röntga sitt ben eftersom hon hade ramlat av en häst och läkarna ville förstås vara säkra på att det inte var nåt benbrott.
Men i alla fall, jag stoppade pengar i automaten på ca en timme och tänkte att längre tid tar det väl inte...men Josefin fick vänta eftersom vi inte hade nån beställd tid utan kom in akut så att säga....och tja, jag glömde väl bort att gå ut och lägga i mer pengar till bilen...
Så när Josefin äntligen var klar ( som tur var hade röntgenavdelningen världens roligaste röda rutchkana tyckte Elsa) och vi är på väg ut säger Josefin kollugnt, "-Du är medveten om att det har gått mer än en timme va?!"
Varvid jag får panik och känner i hela kroppen att något är mycket mycket fel vid min bil, och visst, jag börjar springa (eller stappla och kana på mina högklackade stövlar som jag envisas att ha i värsta snön, jag vet, skitdumt)
bort mot parkeringen och står det inte en LAPPLISA vid min bil ! Jag springer ännu fortare och tänker, "skit skit skit", och ungefär då vänder killen på sig och tittar förvånat på mig som närmar sig.
Precis när jag kommer fram säger det "ziiiiip" från killens apparat han har på bröstet och ut kommer det en böteslapp.
Vi tittar på varandra i en sekund och sen flyger orden ur min mun;
"Förlåt så jättemycket men jag glömde helt bort tiden för Josefin fick vänta och bla bla bla...."
"Snälla" avslutar jag desperat och vi tittar på varandra i några sekunder till och jag riktigt ser hur han kämpar mellan det onda och det goda.
Till slut säger han att; -"Ok för den här gången, men hade jag hunnit skicka det till centralen hade det varit försent! betonar han myndigt.
"Du får en stjärna i himmelen, skyndar jag mig att säga, och då ler han faktiskt lite, i alla fall en antydan till leende och talar om att "det var ju trevligt, annars brukar jag få höra massor med annat skit".
Jag tackar hundra gånger till och sen skyndar vi oss att sätta oss i bilen och åka därifrån innan han har ångrat sig.
Josefin frågar när vi åker därifrån om jag är medveten om att det rinner en tår ner för min kind. Nej det är jag inte men kanske trodde den stackars lapplarsen att jag stod där och grät......
Jag har ganska känsliga ögon för det rinner alltid ur dom när det är kallt eller blåsigt eller för ljust förstår ni.
Men i alla fall! Jag klarade mig från 350 kronor i böter!
JIPPEEEEEYYYY!!
Jag och Josefinan som för övrigt mår bra nu i benet! Inget benbrott där inte!Sambon bakis och Abraham Lincoln på gården...
Under täcket låg en bakis pappa som gjorde sitt bästa för att gömma sig....vilket ju Elsa tyckte var jättekul!
Hihi , jag kunde inte låta bli att fnissa lite för mig själv.....
Innan min käre sambo drog iväg till stan igår för att partaja med jobbkollegorna (efter att ha spelat företagshockey mot Långshyttans Ovako) så var han och Elsa ute och lekte i snön i flera timmar. (Jag passade på att ta en långpromenad i skogen under tiden.) Så skönt!
Men i alla fall, när jag kom hem igen stod detta på gården:
Han har en rumpa!Jag tycker att det ser ut som Abraham Lincoln men enligt Hasse är det en boxare med handskarna på.
Boxaren är nästan två meter lång och..ja herregud, se själva! Nog för att han är duktig min Hasse men shit, vad alla
kollar! Grannarna tror väl att vi är knäppa!
Farmor var också här och hon hade ialla fall gjort denna åt Elsa!
En jättefin häst som hon bara älskar!
Snacka om snögubbe!På bio med Elsa
Elsa på bio för första gången! Hon tyckte det var jättekul, och väldigt spännande när dom släckte i salongen och det blev alldeles mörkt.
Före det hade hon frågat ungefät sjuttioåtta gånger när Mamma Mu skulle komma, och jag svarade för sjuttionionde gången att, "hon kommer snart på en stor stor tv!".
Varvid Elsa tittade på mig en stund och sen än en gång frågade,
Och när kommer Mamma Mu då?
Jättespännande!
Nallen är med!Jaja, hon kom till slut och Elsa satt still och skrattade och pratade men ju längre filmen pågick ju tröttare blev min lilla plutt. Till slut hade hon nästan somnat så jag föreslog att vi skulle gå och det ville hon men då hade hon ialla fall tittat i nästan en timme. (väldigt lång film måste jag säga)
Så vi drog vidare på kalas hos en liten kille vid namn Elias som jag är gudmor till. Där vankades det glass och kakor och busiga barn och hon blev mycket piggare!
En riktigt rolig dag! (Men mamma var supertrött och landade i soffan när vi kom hem...)
Bilder
Min lilla glassoman! Det godaste som finns tycker Elsa! Direkt efter frukost på lördagen gör vi denna goa glass med grädde, kolasås och strössel....
Hej hej!
Tänkte sätta in lite bilder bara...
Min Alla Hjärtans Dag bukett som jag fick av min goa Hasse...han kommer ihåg såna dagar och jag är så imponerad! Hihi!
Jag har inte bakat på säkert mer än ett år men i förra veckan fick jag bakmani ! Dajmkakor och jordgubbsmuffins och semlebullar blev det! Hade hjälp av en mycket lycklig Elsa som älskade att hjälpa till och sen få äta också! Hasse trodde att jag blivit tokig när han såg vad mycket jag bakat.... 
Mums! Semlor!
Måste bara sätta in den här bilden på min systersons son Emil! Visst är han go?! Också en gottegris! Puss på dig Emil! I love u!
