alltjagalskar

Lars-Kristers gick vidare förresten! Jag var ju tvungen att titta i lördags för att rösta och försöka se var sittplatserna var till min mamma och Tommy!
Kan meddela att mamma och hennes Tommy har sittplatser cirka en halv-mil från scenen, haha! Men dom får väl gå upp å dansa så dom ser nåt.
Tack Helena för att du röstade! Hihi!

Ringde även till min syster under programmets gång och sa åt henne att rösta också, hon tittade på annat på tvn så jag gav henne ett av dom där numren som syns i rutan, ett är billigare och ett går tydligen till nån hjälporganisation och kostar därför 9.90. Inte tänkte jag på det så jag bara gav Anne-Lie ett av numren som råkade bli det dyra.... Hon röstade 6 gånger, hennes sambo 8 gånger och hennes dotter 1 gång! 15 röster!, meddelade hon mig glatt!
Kanske är hon inte lika glad när räkningen på telefonen kommer....jag har ju inte vågat sagt nåt om det förstår ni....
Men hon får nog en stjärna i himlen efter att skänkt så mycket pengar till världens barn eller vad det nu var......
Kram på er alla som röstade!     Min kära storasyster!

 Elsa och mamma vågar rida!

Jag har för första gången i  mitt 35 åriga liv SUTTIT PÅ EN HÄST! Det var helt otroligt och jag är så glad att jag VÅGADE!
Ni förstår, min mamma är allergisk för hästar så när jag var liten blev det inget rida av för då hade mamma fått ett rejält astmaanfall, och när det nu aldrig blev av att jag var i kontakt med dessa STORA djur i min barndom så har jag i vuxen ålder utvecklat en sorts fobi mot dom. Jag tycker dom är jättefina och kan ge dom ett äpple eller klappa dom lite på mulen...så länge dom står på andra sidan staketet!! Dom få gånger jag varit in i en hage (total förvirring i lokalsinnet!) eller om en häst gått förbi mig har jag fått stora darren, knäna har börjat skaka och jag har tryckt mig mot väggarna (alternativt träden).
Dom är ju så STORA! Skulle hur lätt som helst kunna puffa till mig med mulen så jag for i backen eller trampa mig på foten med hovarna och ALDRIG att jag skulle ställa mig BAKOM en häst! ALDRIG! Då skulle dom då sparka mig ända till månen.....sådeså!
Nej jag litar inte på dem för fem öre, vilket troligtvis beror på att dom får mig att känna mig som lilleputt i lilleputt landet.

Men som sagt, idag RED jag! Jag är så stolt över mig själv! Jag red barbacka på en superfin vit häst som heter Elliot  och som är ponny  enligt min systerdotter (my as, den var ju skitstor, ponnysar är små!).
Josefin, min systerdotter, älskar hästar och är fodervärd åt Elliot, och hon har i alla år försökt tvinga mig upp på en häst, men inte förren idag kände jag att det pirrade i magen och att jag faktiskt ville! Jag kom med viss möda upp på hästen, och med ännu större möda av (jaja, försök själva utan stigbyglar!), och Josefin höll i hästen hela tiden och gick runt med mig.
Som min pappa uttryckte det när jag berättade;
Ja, du vet att är man framför en häst så bits dom och är man bakom så sparkas dom så du gjorde rätt som höll dig mitt på! Hihi!
Men jag ska definitivt göra om det! Den gången kanske till och med trava!
Tack Josefin för att lyckades med det omöjliga, att få upp mig på en häst!

Ps; Måste bara berätta att Elsa tjatade hela vägen till stallet att ; - jag vill rida, jag viiiill riiida, jag VILL rida!
Tills vi kom in i stallet och Josefin tog ut Elliott ur båset,  då stirrade hon med stora ögon på hästen och blev alldeles tyst. Sen kom det; - Mamma, jag vill inte rida!
Men hon gjorde det till slut!

 Elsa och mormor

 Nu har jag bokat biljetter till Dansbandskampen och nej det är inte jag och min sambo som ska gå! Jag och mina syskon har köpt till mamma och hennes särbo Tommy  som en för tidig julklapp! Haha! Ska bli kul att se hennes min när hon får biljetten! Hon sitter ju klistrad vid kanal 1 klockan åtta på lördagar och hejar glatt fram Lars-Kristers från Älvdalen, så nu är det bara att hoppas hoppas hoppas att dom håller sig kvar i tävlingen till den 6 december, annars blir jag grymt besviken! (Och mamma också skulle jag tro!)

Så ni icke-dansbandsälskande där ute, nu måste ni hjälpa mig att hålla dem kvar i tävlingen tills dess! Rösta, rösta rösta  på Lars- Kristers från Älvdalen så min mamma får se dem LIVE den 6 december!
Jag har dessutom påbrå från skogarna runt Älvdalen, närmare bestämt Nornäs, där min pappa är född, (pappa skulle få åka till Strängnäs som en födelsedagspresent från sin fru, by the way), och jag är ju en dalkulla så det är klart man håller på Lars- Kristers! Ni som inte har sett dem måste faktiskt titta på dem nästa gång (och rösta!) för det är en upplevelse! Spana in kläderna! Hoppas dom vinner hela skiten!
Kram kram!

Haha, upptäckte nyss att jag skrivit i mitt förra inlägg att jag lätt kan sätta i mig ett halvt KAKAOpaket!! Menade förstås KAK paket! Haha, ni tror väl att jag är helt galen! Mmmm va gott med kakao, verkligen sött å gott! Haha! Nu ska jag och Elsa gå ut i snön!

 Jaha...sitter här med min kaffekopp och sjuttioprocentiga chokladbit (unnar mig en bit till kaffet varje dag) Får inte så dåligt samvete då för ni vet väl att 70 % kakao faktiskt är nyttigt också? Och jag är så vansinnigt sötsugen till förmiddaskaffet. I stället för att stoppa i sig ett halvt kakaopaket (som jag lätt kan göra) så tar jag en ruta choklad. Man blir nöjd efter bara en ruta när det är så mycket kakao, sötbehovet är mättat! (I alla fall på ett par timmar, hihi!)

Jag har lämnat min älskade dotter på förskolan i tre timmar innan jag ska hämta henne. Det går jättebra, hon leker mycket med speciellt två tjejer där, Frida och Viktoria, som hon även pratar om hemma. Men hon blir alltid lika glad när jag hämtar henne igen, springer emot mig och kramas länge. Det är så mysigt!
Efter tre timmar har hon fått sin dos med lekkamrater och jag har fått min dos av ensamhet och tysthet. Jag måste erkänna att det är skönt med dessa tre timmar för mig själv.  Har alltid tyckt om att vara totalt ensam ibland. Man får liksom ladda batterierna igen, och det tyckte jag om innan jag blev mamma också. Tror det är för att jag är så otroligt stressad jämt. Jag kände mig som en dålig mamma första dagarna jag lämnat till dagis, och jag skulle aldrig tvinga min dotter dit om hon var ledsen och ville vara hemma. Vill hon sova lite längre eller vara hemma så får hon det, jag menar, varför stressa iväg om vi inte måste?
Men jag känner själv att jag får mer tålamod och är mindre irriterad när jag får vara lite själv också. Jag har alltid varit den mamman som har tagit med mitt barn överallt, har haft som mål att mitt barn ska lära sig hur man uppför sig bland folk, och blir van med folk och sitiuationer. (Ja, jag är pedagog! =) Så hon har hängt med överallt sen hon var bebis och gör fortfarande.
Kanske att det har blivit lite för mycket åt det hållet istället, för min mamma sa till mig häromdan när jag skulle till Borlänge och handla, att " Elsa kan ju vara hos mig, jag tror att hon kanske tycker det är roligare än att gå i affärer.."
Så då fick jag mig en ny tankeställare, och en fundering varför man aldrig kan vara lagom. Att vara förälder är som att gå balansgång, när gör man rätt och när gör man fel?  Älskar dig hjärtat! Du är mitt liv!

Ojojojoj!! Har ni sett Daniel craig utan skjorta?? WOW! Jag har varit på nya Bondfilmen och jag är eld och lågor! Jag säger bara; STENTUFF!  Daniel Craig är stentuff som Bond. Och skitsnygg. Han har verkligen fört tillbaka Bond som han var från början; rå och stentuff. Borta är alla fåniga kommentarer och dåliga manus. Nu är det på riktigt igen, precis som när Sean Connery axlade rollen på 60-talet. Bara det att dagens Bond är så mycket sexigare....wow!

Min sambo därimot var inte lika hänförd som jag. Klagade på det mesta när filmen var slut.  -"Vem f-n var Vesper?" (Tjejen som Bond blir förälskad i i förra filmen och som dör på slutet, lurad av.....ja det är det som Bond ska ta reda på i den här filmen -och hämnas)    
-"vad är det för j-a skit han dricker, var är vodka martinin?" , 
"-Det var för rörigt", fattade ingenting"
"-Jag hade glömt mina glasögon",
"-Jag höll på att somna ett par gånger" osv osv. bla bla bla!

Jag tyckte i alla falla att den var skitbra och har man sett Daniel Craig i en Bondfilm är man fast. Shit alltså..snacka om magrutor....nä nu ska jag gå och lägga mig och drömma sött om....Bond...James Bond...godnatt!

  Hej hej  igen!        
Har varit på 60-års fest i lördags. Pappas fru var det som fyllde år och hade fest på Solleröns camping i deras lokal vid sjön Siljan. Helt underbar camping! Vi gäster bodde kvar i stugorna över natten, som var hur mysiga som helst! Vi tre bodde med min systerson och hans familj som består av särbo och gemensam liten son på 6 månader. Tyckte att jag var jättesmart som kom på ide´n att vi skulle bo med dem eftersom det var en fyrbäddsstuga. Det blir bara 150 kronor per familj då, skitbilligt! , övertygade jag min kära sambo som motvilligt gick med på det.

Visst, det blev skitbilligt, MEN TILL VILKET PRIS??
Jo, en 6 månaders baby som hade bestämt sig för att han ABSOLUT inte skulle sova i en liten stuga på Sollerö camping. (säkert den enda av gästerna som var MYCKET missnöjd)
När han vaknade för sjätte gången den natten tappade jag räkningen, allt man hörde till slut som genom en dimma, var när bebisens mamma väste för hundratjugonde gången den natten att särbon skulle tända lampan! "Tänd lampan!" lite försiktigt först, och när särbon i sitt omtöcknade tillstånd inte reagerade tillräckligt fort, lyckades hon viska med STORA bokstäver; "TÄND LAMPAN!" Och fick varje gång ett stönande och mer och mer irriterande JAAAAAAAAAAAAAA däruppifrån.

Nej nej snälla tänd inte lampan igen, tänkte jag, men klick! så var den (JIPPEY) tänd igen!
Saken var den att vi sov i våningssängar, och bebben och mamman tillsammans i sängen nere och särbon ovanför. Hon ville då inte tända lampan nere hos sig för den lyste för starkt i bebbens ögon(!) så då blev det behagligare förstås när han tände sin däruppe. Min kära sambo var dyngrak efter den blöta 60 års festen och sov som en stock i sängen ovanför mig och min dotter vaknade bara ett par gånger när bebben skrek och satte sig upp i sängen och frågade "vaäre"??
Bara Emil, svarade jag och då la hon sig ner och somnade om igen, tack och lov!
Nästa gång jag vaknade var av att jag fick frågan "om jag ville ha en bebis", och när jag med en blixtrande huvudvärk öppnade ögonen såg jag en leende Emil och en inte lika fullt leende mamma sittande vid bordet. Klockan var redan halv 10 men det kändes som jag sovit i fem minuter den natten.
Lite roligare fick vi ialla fall när mamma Helena i ren panik kom på att "var det inte utloggning klockan 11??" Haha, datanördar är vi allihopa!

Men. I alla fall. Jag var väl tvungen att ge min sambo rätt efteråt. (Jäklars vad det svider!) Aldrig mer bo i stuga med andra bebbar, hur söta dom än är!
Men jag älskar dig ändå, Emil-bubben, det vet du!                          

Ska berätta mer om själva festen vid ett annat tillfälle...

  Hej!
Jag tänkte skriva direkt från hjärtat och ventilera min tankar och min vardag.
Det blir ganska mycket vardag faktiskt när man sitter med ett alldeles för stort hus för tre personer (berättar mer om det sen) och en underbar men dock vild och envis 2 1/2 åring i sin värsta trotsålder. Men allt det glömmer man bort så fort lilla älsklingen ler och kramas med ett förnöjsamt  - "mmmm".... ,och högt deklarerar att -"jag äskar dig mamma!".
Vem kan vara arg då??
Min söta sambo och jag har varit ett par i snart sju år (på nyårsnatta!) och eftersom just talet sju är ett magiskt tal så väntar jag på att den STORA FRÅGAN ska komma nästa år. Ni vet, det där när pojkvännen går ner på knä och frågar, "vill du...."  ,åååh vad romantiskt! Tyvärr har min oromantiska sambo förklarat att vi kan aldrig gifta oss för han har för stor släkt och alla förväntar sig en inbjudan, för så FUNGERAR det i hans släkt! Snikna jäklar, vill bara ha gratismat ju!
Men eftesom talet sju är magiskt så.....nu eller aldrig!

Kram på er därute i cyberspace!